Varför Plotthund
Ett år under andra halvan av 1980-talet var Tysk Staffan Ericsson på sin andra resa till Kanada där han provade livet som trapper i British Colombia. Höstveckorna före snön och pälsfångstsäsongen skulle ägnas åt björnjakt. Under juluppehållet skulle det också bli tid för en del kattjakt. Till björnjakten hade Staffan endast tillgång till två hundar, en blodhund och en plott som han fått låna, så han ägnade sig mestadels åt vak och smygjakt. Den unga plotten Flash visade snabbt ovanligt goda egenskaper som jakthund. Orädd och envis, med spårförmåga som en stövare och ståndarbete som en spets!
Efter bl a en lärorik närkontakt med ett piggsvin kom det egentliga provet, en skadskjutning på björn i skymningen…
Utan andra val och tillsammans med kamraten Helmut, hämtades hundarna och sattes på spåret. Blodhunden visade sig djupt skeptisk till allt vad björnjakt hette medan plotten tog an spåret. Efter en stund hördes mot all förmodan ett upptag som snart övergick i fast stånd och efter diverse vedermödor (som kommer redovisas i sin helhet senare på denna sida) kunde han avliva björnen. Hundens ägare, jaktguiden Andy Hagberg, var en tämligen stolt husse när han fick höra historien, tiken Flash var nämligen bara nio månader gammal! Tre månader senare var hon också med på sin och Staffans första puma.
Staffan var självfallet mäkta imponerad av rasens kapacitet och smidde planer på att ta med några hundar hem. Detta fick dock, på grund av dåvarande regelverk och den ekonomiska faktorn, läggas på is.
Många år av studier och arbete senare träffade han Rasmus Boström från Älvdalen som verkligen lever för jakten av rovvilt. Under någon mörk vinterkväll vid brasan kom de båda överens om att göra ett nytt försök att importera en plott från Kanada.
En dräktig tik, Ursus Chime of Sweden, köptes från Steve Mohr i BC som ägnat 47 år åt både jakt med och uppfödning av plott, för övrigt samme man som sålt den unga plott tiken till Andy och så var kulan i luften!
Valparna visade sig snabbt ha ett utpräglat rovvilt- och grisintresse. Redan vid två års ålder hade de flesta bekantat sig med allt från mink och gris till björn!
